Om demokrati och rättvisefrågor.
Vi spelar Kattens Öron.
Vad har en slagsmålskram med demokrati att göra?
Vad är en slagsmålskram?
Har du sett vår kabaré Kattens Öron så vet du.
Hur det hänger ihop med demokrati?
Hur märker man till vardags att man lever i en demokrati?
Vem katten kan man fråga om man vill veta mer om demokrati och rättvisefrågor?
Man kan fråga föräldrar, lärare, biblotikarier...
När vi försökte förstå vad demokrati är var det många saker vi tyckte och trodde. Men visste gjorde vi inte lika ofta. På bibliotekets barn-och ungdomsavdelningavdelning hittade vi många bra böcker på hyllan med samhällskunskapsböcker. Demokratihandboken av Sassa Buregren är lätt att läsa själv. Den förklarar demokratiska principer utifrån praktiska exempel i ett barns vardag.
Och den innehåller bra tips om hur man letar vidare.
Lagboken för barn och ungdomar av Elisabeth Rinman och Annika Rembe är väldigt klar och tydlig om vad som faktiskt gäller. Man kommer ur det här att behöva tycka eller tro. Det står t.ex. helt tydligt i boken att det är misshandel om nån drar nån hårt i håret. Olika lagavsnitt sätts dessutom ihop med avsnitt ur välkända barn-och ungdomsböcker, så det är lätt att förstå. I boken finns adresser och telefonnummer om du vill söka hjälp.
Hur gör man de?
Såhär gjorde vi:
En av oss hade läst en dikt som bl.a handlade om vad en katt kan få höra i sitt öra när den hoppat upp i någons knä.
Vi tänkte att det är nog saker man inte talar om till vardags.
Vad är det?
Vi utgick från oss själva. Vad vi skulle ha velat säga som barn och vad vill vi säga till en katt nu, som vuxna.
Hur barn har det idag? Dels hur mår barn, vad vill man prata om.
Av barnpsykolog Börje Svensson på Rädda Barnen fick vi veta vad barn hade ringt och frågat om förra hösten, efter terrorattacken på Twin Towers och i samband med bombningarna av Afghanistan.
Vi tog även reda på lagliga rättigheter och skyldigheter barn har. De finns skrivna i grundlagen och i barnkonventionen.
Det var mycket letande i böcker.
Vi tittade på ett antal bilder av fotografen Christer Strömholm. Han har skildrat hur barn har det, i en annan konstform, fotografiet.
Och så läste vi mycket i tidningar om vad som händer just nu.
Just detta ledde till att vi har en avdelning i kabarén som vi kallar ”tyckeri”, där vi ska kunna byta ut och ta in aktuella händelser.
Under det halvår vi samlade material och samtalade om hur föreställningen skulle bli, slogs vi av, att det ofta var svårt att få fram vem, som hade ansvar för olika beslut och händelser. Vare sej det gällde skolfrågor, bombningar, jättepensioner eller hur och om det plogas på gatorna i Stockholm.
I en artikel om hur illa många ensamflyktingbarn blir behandlade när de kommer hit till Sverige, uttryckte någon: den första som möter barnet i Sverige har ansvaret tills den har överlämnat ansvaret till någon annan. Så enkelt är det och så svårt.
Vi tyckte det var ett bra sätt att beskriva ansvarstagande på. Och tyckte det var överförbart till andra områden.
Demokrati är knöligt bökigt och tar mer tid och kraft av en, än att nån annan bestämmer hela tiden hur det ska vara. Men i det långa loppet lönar det sej att anstränga sej. Vad är alternatativet, egentligen.
Ett sätt att träna sej kan vara att göra en kabaré tillsammans...
Som vi gjort.
Inspireras av vår Katt!
Vad skulle en katt skulle kunna få se och höra i området där ni bor, i er skola, eller t.o.m. i ert klassrum.