Här finns vissa av texterna som används i föreställningen.
[ Vad vill jag? | Barnen Lider | Peter Vinde | Måste ]
Verkligen vill
Sådär himla vill
Ba helt enkelt själv
Vill vill vill
Jag vet att jag vill
Verkligen
Bara vill
Himla vill
Fettvill
Grymtvill
Fettgrymtsoftvill
Alltså vill
Fattaru
Jag vill
Inget mer med det
Verkligen jag
Alltså
Vill
NU HAR JAG FAKTISKT BESTÄMT MEJ.....eller
Detta är jag
Detta vill jag
Verkligen
Idag i alla fall
Jodå, föfan, visst
Jajamensann
Vill
Helt klart
Ingen tvekan
Visst sördö
Av Marie Öhrn
Skolan suger
Ja det vet vi
Skolan suger
Barnen lider
Lärarna kvider
Ja det vet vi
Barnen suger
Lärarna ljuger
Som pratcentrifuger
Och ingen kan läsa
Och ingen kan skriva
Och ingen kan räkna
Men bråka det kan dom
Och tråka det kan dom
Varandra och rektor och tanten med maten
Nej nu tyckte jag att det blev lite tråkigt
Vem är det som har ansvaret här
Skolan suger
Ja det vet vi
Och farsorna tjatar
Och morsorna tjatar
Och syrrorna tjatar
Och brorsorna tjatar och ratar och rapar
—rappar heter det
ja det vet vi
och ingen som pluggar
och ingen som vill nåt
och ingen som kan nåt
förstöra det kan dom
förgöra det kan dom
varandra och rektor och tant med spenaten
nej nu tyckte jag det blev lite tråkigt här
dra alla över en kam så där
är det ingen som har ansvaret här
skolan suger
ja det vet vi
skolan suger
barnen lider
lärarna kvider
ja det vet vi
för stora klasser
för stora lärare
för små lärare
för få lärare
för bra lärare
för petiga lärare
för roliga lärare
för soliga lärare
för roliga barn
för allvarliga barn
för störda barn
för långa barn
för korta barn
för nyfikna barn
för duktiga barn
för bortskämda barn
för lite pengar
för stor konkurrens
för liten utslagning
för dåligt för dom dåliga
för dåligt för dom braa
för dåligt för lärare
för dåligt för lärande
pengar pengar pengar
nej nu tycker jag det blev lite tråkigt här
finns det nån ansvarig
inte jag i alla fall
inte jag i alla fall
inte jag i alla fall
inte jag i alla fall
ordet ordet platt svart platt svart (som räkneramsa)
satt fast satt fast
på din panna tills du sa det
hur många liv har du?
Nio
En, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio (räknar ut en)
(faller "operadöd" ned)
Av Clara Norman
Det fanns en kille i min klass som jag tänker ofta på, fast jag aldrig pratade med honom. Peter Vinde. Peter Vinde. Vi gick i samma klass från 4 till 9:an och jag pratade alltså aldrig med honom. Han hade mörkt, lite borstigt hår och var jättesmal. Och så kunde han hela SL:s tidtabell i Stockholm utantill. Hela! Fatta det! Alla bussar, tunnelbanor, pendeltåg, till och med Lidingöbanan. Han måste ju ha varit jättesmart på ett sätt, eftersom han kom ihåg allt det där.
Men vi tyckte bara att han var knäpp. Och jag själv var mest upptagen med att stå med ryggen tryckt mot väggen så att ingen skulle se att mina jeans var av fel märke. Ibland ställde sig hela klassen runt honom och skrek: Peter Vinde; Peter Vinde... fortare och fortare och fortare tills han fick panik och sprang hem. Och lite skyldig kände man sig, men lite skönt var det också, att stå där och skrika: Peter Vinde; Peter Vinde. Det var ju ingen som sa nåt. Aldrig sa läraren nåt. Eller hans föräldrar eller han heller för den delen. Nuförtiden tänker jag ofta på honom. Hur det gick, var han bor, vad han jobbar med, om han fortfarande kan tidtabellen utantill, om han har hittat någon som älskar honom och säger: ”Peter, när går bussen till Värmdö?” Och han bara svarar lite så där: ”Buss 743 går 10.10, 10:43, 11:15 och sen inte förrens 14:34 på lördagar så det är bäst att vi snabbar på älskling”. Och hon tittar på honom och beundrar att han kan allt det där. Och kanske har dom en liten hund eller till och med barn. Så till sist så kollade jag i telefonkatalogen. I Stockholm finns det tre Peter Vinde och en bor tillsammans med Susanne. Oh vad jag hoppas att det är han! Men jag vågar inte ringa för att kolla. Jag började tänka på honom när flera människor frågat mig hur man som skådespelare lär sig all text utantill, om det inte är jättesvårt och så där. Och det är det ju inte om man är intresserad. Och dom beundrar mig för det. Precis för samma sak som vi tyckte Peter Vinde var helknäpp för. Så ser livet ut. Det är en sak jag vet. Det som gör en utanför på ett ställe gör en innanför på ett annat. Men jag önskar att jag vågade ringa honom så jag fick säga förlåt. Förlåt mig.
Av Marie Öhrn
Måste, det måste finnas
Ett litet litet rum nånstans, där jag finns
Bara jag och min kille
Om jag ville
Ville kille
Vem som helst bara jag är kär
Och han då också helst förståss
Men jag menar
Inte pappa
Inte mina bröder inte farbror och morbror, farfar morfar
Inte grannen och grannens vän inte vän till son till farfars granne
Ett litet rum för ett
jag
Rum för jag, just jag, vill
Kanske inte heller mina systrar
Inte mamma
Inte mormor och mostrar
Inte väninna
Och alla väninnors väninna
Och även om vi var
Hur kära som helst
Bara så kära
Så kanske inte ens min kille
Ett stort rum för jag
Men om jag vill
Ska jag bjuda till fest
För alla som jag känner
Alla mina vänner
Alla släktingar och deras släktingar och grannar och kaniner
Kom kom till mitt rum.
Mitt stora rum.
Kom och se hur jag har det
Kom och se vem jag är
Nu är jag här